Brinn hjärtat brinn – fansen om kärleken till Kent
Varför älskar man ett band? Efter sex konserter på sju dagar är äventyret över – för den här gången. Nästan en kvarts miljon biljetter såldes till Kents återuppståndelse i Stockholm. Här berättar några av fansen om sin kärlek – och väntan.
Evelina Uhlin och Nina Skogsberg Bilarna som kör söderut på Nynäsvägen fyller luften med oljud. Globenområdet ligger öde, men en handfull tält sticker upp mellan cykelställen nedanför 3 arena i Stockholm. I morgon återförenas bandet Kent och håller den första av sina sex arenakonserter. Evelina Uhlin, 30 år, och Nina Skogsberg, 31 år, har redan börjat köa för att komma längst fram, närmast scen. De har slagit ut en picknickfilt, men tältet ligger bredvid. Platt. "Vi glömde tältpinnarna hemma".
Bandet går upp på scen halv åtta på fredagskvällen och publiken har uppmanats att vara på plats en timma innan start. Men vid tretiden på eftermiddagen köar redan ett hundratal vid de olika entréerna. Kompisarna Roxanna Daniel, 15 år, från Munka-Ljungby och Aron Ahlström, 16 år från Stockholm sitter i solen en bit bort från köerna. De vill komma nära scen, men vill inte stå längst fram. Roxannas favoritlåt är ”Indianer”. "Det finns en speciell mening där Joakim Berg sjunger 'jag vill inte att du ska se alla märken på min hud'. Jag känner en stark koppling till det".
Det är knökfullt på Berns. Nattklubben håller Kentefterfest och vithåriga män med bandtröjor och blåjeans från 90-talet trängs med 20-åringar i ny merch och glittersmink. Ett åttiotal svartklädda personer kommer in på scenen. Publiken jublar, visslar och klappar i händerna. Det är Kentkören. Annika Taesler, 45 år, har varit med sedan kören startade i september 2017. "Tanken var att vi skulle repa i tolv veckor och sedan hålla en hyllningskonsert på årsdagen till bandets sista spelning. Men vi slutade aldrig efter det", säger hon.
Det är soligt i Eskilstuna och Rocco Gustafsson, 58 år, leder sin cykel med en hand. Han pekar på en byggnad som inte finns längre och berättar om Grönan – skolkafeterian som brann ner 1992. Grönan var mötesplatsen för gymnasieeleverna Joakim Berg och Martin Sköld som startade bandet som senare blev Kent. Rocco är till vardags lärare på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna, och så är han Kentguide. Utanför skolan, där kafeterian en gång låg, finns några ensamma bänkar kvar. "De mest inbitna fansen brukar vilja sätta sig här en stund och så känner de in platsen lite andaktsfullt", säger han.
Hugo Saeed, 22 år, har biljetter till alla sex spelningar, Vilma Bossard Ryö, 19 år, ska se en konsert. Hennes första med Kent. – Min kompis har pratat om Kent i flera år men det var när jag träffade Hugo jag började gilla bandet. En av de första låtarna jag hörde och fastnade för var ”Berg & Dalvana”. För mig handlar den om en relation där en inte mår bra. Den går ”När jag faller orkar du för två?” Jag har tvingats lära mig lite, han quizar mig regelbundet, säger Vilma och ser på Hugo. Hur länge har ni varit ihop förresten? "I två månader".
En kille i kön in till arenan frågar efter en tändare och Louise Lifgren, 34 år, räcker honom en. Hon tar en cigg tillsammans med Lovisa Närhi, 31. Louise har sett Kent många gånger. Kanske tjugofem, varav tio under avslutningsturnéns tjugoåtta spelningar. "Min favoritskiva är 'Du & jag döden'. Jag fick den av min mormor för 20 år sedan och jag minns hur jag blastade den i hennes bil".
Det är lördagseftermiddag och bussen har precis börjat rulla mot Stockholm. Paret Love Forsgren, 25 år, och Ebba Sundström, 23 år, ser ut genom rutan när Eskilstuna rullar förbi. Om några timmar ska Ebba se sin första konsert med bandet. Love har varit med förut. Spelar det någon roll att bandet är från Eskilstuna, som ni? "Jo, man är ju lite stolt. Det är en ganska tråkig stad. Men vi har Kent", säger Ebba.
